Parterapi ~ Familjerådgivning

När parterna förändras, förändras förhållandet. Och vice versa.

Familjer av idag ska hålla för stora tryck. Allt från det att två människor bestämmer sig för att leva samman, att barn kommer till, växer upp, ingår i egna relationer med kamrater och personal på förskola och i skolan, och så småningom gör egna val som får konsekvenser för deras framtid, och slutligen lämnar sin uppväxtfamilj för att eventuellt ingå egna parrelationer och starta cykeln på nytt.

Dessa ”naturliga” utvecklingssteg i familjens livshistoria går sällan av sig själva. Tvärtom ställer de ofta familjemedlemmarna inför existentiella frågor om huruvida man vill dra åt samma håll. Inte minst föräldrarna dras ofta in i en malström av tvivel och funderingar om vad som bör göras. Vem vill man rådgöra med? Om vi inte tycker lika, vad gör vi då?

Dessutom tillkommer händelser och inflytanden från omvärlden som inte kunnat förutses. Arbetslöshet eller oförutsebara krav från arbetsplatsen för en eller båda de vuxna, ett barn som blir sjukt eller dör, samarbetssvårigheter från partnerns expartner som kanske är förälder till barn i den gemensamma familjen, den egna partnerns otrohet…

Listan kan göras lång över händelser eller yttre förhållanden som skapar livskriser och kallar på översyn av den egna familjens grundvalar. Att tillsammans med sin partner vända sig till en parterapeut eller familjerådgivare kallas ibland skämtsamt för att ge förhållandet en tusenmilaservice. Genom att göra det kan man ibland undvika att hamna i den typen av låst läge som upplevs som en kris.

Men den vanligaste anledningen att uppsöka en familjerådgivare eller parterapeut är trots allt att en kris av något slag redan har uppstått i parförhållandet. En eller bägge i förhållandet har bestämt sig för att gå, eller brottas med beslut om huruvida han/hon ska stanna eller gå. Man vill ha hjälp att prata igenom konsekvenserna av olika beslut. Kan det finnas ett alternativ?